~Läsvärda inlägg & Tankar~

Earth Hour

Ni har väl inte missat att det är Earth Hour idag mellan kl. 20.30 – 21.30. Miljontals människor över hela världen släcker ljuset i en mainfestation för klimatet. Detta är självklart något som jag ska ta del av, det gör jag varje år. Det krävs inte mycket, en enkel handling kan alla vara med på, att släcka ljusen under 1 timme. Var med och sänd en signal till världens makthavare!

Earth Hour startades av Världsnaturfonden i Australien 2007.  Årets mål är att få en människor att sända ut ett kraftfullt budskap till världens ledare genom att slå av lysknappen mellan klockan 20.30 och 21.30.
Släckningen sker efter varje tidzon.

(Tidsinställt inlägg)

KONY 2012

Watch and spread


 

Sprid denna

Jag finner helt enkelt inga ord efter att ha sett denna video. Jag tömde tårkanalerna både en och två gånger. Som Emma skrev jag vill bara hoppa in och ge honom en STOR kram och tala om att det kommer bli bättre.

Se den, sprid den.

9/11

Det känns helt ofattbart att det har gått 10 år redan sedan det hemska terrordådet i NY. Jag kommer ihåg den dagen som igår, kommer ihåg vart jag var när jag fick höra om vad som hade hänt, fruktansvärt.

Men vi får inte heller glömma att hedra andra hemska krig och terrordåd i andra länder, 9/11 ä inte det enda hemska som människan har utsatt människan för.

Men idag skänker vi en tanke till alla drabbade i NY.

(Bild: Google.se)

Alla mina tankar till de drabbade i dagens hemska terrordåd i vårt grannland Norge.

Mer ord känns överflödiga just nu.

(Bild från:gamerhuy på tumblr)

Earth Hour

Ni har väl inte missat att det är Earth Hour idag mellan kl. 20.30 – 21.30. Miljontals människor över hela världen släcker ljuset i en mainfestation för klimatet. Detta är självklart något som jag ska ta del av, det gör jag varje år. Det krävs inte mycket, en enkel handling kan alla vara med på, att släcka ljusen under 1 timme. Var med och sänd en signal till världens makthavare!

Jag och Rebe var inne i stan för ett par år sedan och tog bilder hur det såg ut innan och efter. Att jag inte tänkte på att vi kunde göra det idag med, får verkligen se till att göra det nästa år.

Earth Hour startades av Världsnaturfonden i Australien 2007.  Årets mål är att få en människor att sända ut ett kraftfullt budskap till världens ledare genom att slå av lysknappen mellan klockan 20.30 och 21.30. 
Släckningen sker efter varje tidzon.

Jag har förberett med en massa ljus och ska läsa min bok under den timmen.

7 Days a Week – Några av mina favoritbloggar med beskrivning.

Del 7 på utmaningen 7 Days a week.

Del 7 – Några av mina favoritbloggar med beskrivning.

Det här är för svårt eftersom jag läser en hel del bloggar som jag gillar. Men här kommer några utvalda ändå.

Min vän Emma: Då man inte alltid ses och hörs av per telefon är det roligt att titta in på Emmas blogg och läsa vad hon har haft för sig de senaste dagarna och veckorna. Vi försöker ses så ofta vi kan men det är inte alltid lätt att få till det, man är upptagen på olika håll. På detta sätt kan jag ändå följa Emma och läsa om hennes dagar. Det är alltid roligt att gå in och läsa då hon i stort sett alltid är glad och positiv. Man blir på bra humör av att läsa hennes blogg. ♥ min vän.

Alisa: Hos Alisa hittar man alltid en massa intressant läsning, det är tips om allt möjligt. Intressanta inlägg om akutella händelser. Alisa delar med sig mycket av sitt liv med bilder och videoinlägg. Det går helt enkelt inte att inte gilla hennes blogg då hon bjuder på sig och har alltid en massa intressanta och gemomtänka inlägg. Här finns det något att läsa för alla. Sedan är Alisa en underbart sympatisk person som alltid lämnar peppande och stöttande kommentarer. Jag är otrolgit glad över att just vi har hittat varandras bloggar.

Nelia: Ännu en tjej som bloggar om allt möjligt och som verkar vara en hur go tjej som helst. Det är alltid intressant läsning. Hon ser en hel del filmer och det är alltid intressant att läsa hennes recensioner och tankar om de filmer hon har sett, då även jag älskar att se på film. Hon delar med sig av sin vardag och sina tankar.

Carre: Har jag känt sedan hon var ca 14 tror jag, en av min systers bästa vänner. Carre är en go person med stort hjärta. Hon har en väldigt personlig blogg. Precis som jag så har hon antagit day zero projektet och det är roligt att se hur hon prickar av punkterna.

Jag nöjer mig såhär :)

7 Days a Week – Dagens lista

Del 6 på utmaningen 7 Days a week.

Del 6 – Dagens lista

Dagens klädsel: Jeans, grå stickad tröja
Dagens smink: Lite rouge, brun ögonskugga.

Dagens frisyr: Ingen speciellt

Dagens händelse: Fixat naglarna hos My

Dagens låt: Love the way you lie med Rihanna och Eminem

Dagens planer: Inget speciellt, börja julpynta strax

Dagens saknad: Alltid samma, mormor och morfar

Dagens köp: Julstjärna till sovrummet

Dagens humör: Glad men trött
Dagens planer: Dom har jag redan gjort, var nere i centrum en sväng, fixat naglarna

Dagens vill ha: Lussekatter, glömde köpa det idag
Dagens träning: Ingen faktiskt
Dagens tråkigaste: Vädret
Dagens dricka: Vatten, kaffe och te senare ikväll
Dagens mat: Ost och skink paj som jag gjorde igår.
Dagens tidning: Nya numret av In Style med Christina
Dagens längtan: Resan till USA

Dag 1- Presentation av mig

Dag 2- Därför bloggar jag

Dag 3 – Mina 3 största intressen

Dag 4 – Mina framtidsvisioner

Dag 5 – Min familj

Imorgon: Några av mina favoritbloggar med beskrivning.

7 Days a Week – Min familj

Del 5 på utmaningen 7 Days a week.

Del 5 – Min familj

Min familj består av mig själv, min pappa Bogdan, mamma Rosa och lillasyster Andreja.

Min pappa kommer från en stad som heter Doboj i Bosnien. Min mamma kommer från en stad som heter Sibenik i Kroatien. Mina föräldrar träffades i Zagreb, Kroatien. Pappa flyttade hemifrån vid rätt tidig ålder, ca 16 år och flyttade till Zagreb. Mamma flyttade även hon från Sibenik upp till Zagreb där hennes morfar och farbror bodde. Hon fick jobb på ett bageri och där jobbade min pappa. De träffades där, började umgås och blev kära.

Min mamma är en av de underbaraste personerna jag känner. Det är med stor beundran som jag har sett denna kvinna gå igenom en massa här i livet. Mamma är den person som jag beundrar mest här i livet och ser upp till. Och om några av hennes kvaliter har smitat av sig på mig så är jag lyckligt lottad. Hon har gått igenom ett helvete men tagit sig ur det och det med huvet högt. Hon är en omtänksam och givmild person som sätter alla andra före sig själv,  framförallt hennes barn . Hon har ett stort hjärta och jag är lycklig över att få ha henne som min mamma. Hon är nu förtidspensionerad efter att ha arbetat på hotellet jag arbetar på under många år.

Pappa eller pappsen som jag kallar honom för är en fantastisk människa, som jag älskar högt. Det har dock inte alltid varit lätt, vi hade en period då vi gick igenom mycket och jag och han har väl inte alltid varit de bästa vänner. Men allt detta är bakom oss nu och jag är så lycklig över att vi har kunnat arbeta oss igenom allt vi har gått igenom tillsammans. Pappa är en fantastisk person med ett stort hjärta och det finns verkligen ingenting han inte skulle göra för sin familj, han är en av de roligaste personerna jag känner han klämmer alltid ur sig något roligt. Med pappa har jag alltid en massa djupa samtal och det är till honom jag vänder mig till om jag behöver råd om något. Pappa är bagare och konditor.

Syster arbetar även hon på samma hotell som jag efter att jag ordnade arbete åt henne där för ett par år sedan. Hon arbetar i en utav våra restauranger. Där planerar hon inte att stanna i all evighet, vid sidan av jobbet går hon ett par kurser på komvux som hon behöver för att till hösten 2011 kunna söka högskola. Min syster är en av de mest underbaraste människorna som vandrar på denna planet, vi är bästa vänner. Det är en person med så stort hjärta, det finns ingenting som denna människa inte skulle göra för mig. Hon vet sådan om mig som ingen annan vet och har alltid funnits vid min sida, goda beslut som dåliga beslut i mitt liv. Vi umgås väldigt mycket och mina vänner är även hennes vänner.

Stor släkt har jag kan jag tala om, mamma har 4 syskon och pappa har 5. På detta kommer en drös med kusiner, en hel drös som jag inte ens känner. Dem jag har bäst kontakt med är mammas sida som bor i Kroatien, pappas sida har vi inte sådan stor kontakt med de som bor i Bosnien, detta är självvalt av pappa och för att vara ärlig ingenting jag saknar, då de är lite speciella människor. Det är endast ett fåtal kusiner i Bosnien som jag hörs av med ibland. I Kroatien har jag 3 morbröder och en moster, massa kusiner som jag har bra kontakt med, flera av dem hörs jag av med hela tiden. Jag har väl ca 25 kusiner skulle jag säga, orkar inte räkna dem nu.

Farfar har jag inget minne av då han dog strax efter att jag föddes. Farmor min dog 2006 och för att vara ärlig så rörde det mig inte i ryggen det minsta. Låter kallt att säga så jag vet, men hon var en hemsk person, och detta är inget som bara jag tycket. Men den historien tar vi någon annan gång.

Mormor och morfar är tyvärr inte i livet längre och detta är något som jag fortfarande inte har kommit över. Mormor dog september 1993 och morfar 1993, två månaders mellanrum. Detta var två av de finaste och mest underbaraste personer som jag någonsin har känt. Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskade, älskar fortfarande och saknar dem båda. Mina bästa barndomsminnen har jag från tiden jag spenderade med dem i Kroatien. Det första jag gör när jag kommer till Kroatien är att besöka deras grav, inget annat kommer före. Trost att det har gått så många år sen de dog har jag inte kommit över deras död. Jag saknar dem så mycket varje dag och tänker på dem i stort sett varje dag.

Mamma har en kusin boende med familj i Göteborg och en kusin med familj boende i Malmö. Detta är den enda släkt som vi har i Sverige. Släkten i Malmö hörs jag av ofta med då mina sysslingar är några år yngre än jag och vi umgås och hörs av så ofta vi kan.

Dag 1- Presentation av mig
Dag 2- Därför bloggar jag
Dag 3 – Mina 3 största intressen
Dag 4 – Mina framtidsvisioner
Imorgon: En ”Dagens”-lista.

7 Days a Week – Mina framtidsvisioner

Del 4 på utmaningen 7 Days a week.

Del 4 – Mina framtidsvisioner

Jag skulle nästan vilja döpa denna till mina framtidsdrömmar.

En av mina framtidsvisioner är att fortsätta satsa på min kariär i hotell branschen, jag älskar verkligen denna bransch som jag arbetar i. Jag har utvecklats väldigt mycket och har arbetat mig upp där jag är idag. Men jag är inte nöjd, jag är fortfarande hungrig efter att få lära mig mera och utvecklas mera. Som tur är har jag fantastiska kollegor och chefer som ser detta och uppmuntrar mig att bli ännu bättre och ger mig chansen att utvecklas ännu mera. Jag vill klättra ännu högre på företaget och lära mig så mycket jag kan. Jag har som målsättning att ta enstaka kurser efter arbetstid. Jag har kommit till den position jag är helt själv, utan någon fancy högskola. Min arbetsplats har varit min skola, där har jag lärt mig allt jag kan. Men för att kuna klättra högre, känner jag att jag vill ta ett par kurser. Till januari hoppas jag att jag börjar plugga spanska, hoppas jag kommer in på kursen. Och till nästa höst tänker jag söka en kurs i företagsekonomi.

En annan dröm som jag har kan kanske verka lite konstig, men det tycker inte jag. Det är trots allt något som jag drömmer om. Jag drömmer om att mina hälsoproblem ska försvinna. Någonstans har de gjort mig starkare och jag vet att jag är dödlig. Men jag vill slippa alla dessa sjukhusbesök och läkarbesök. Jag lämnar det där, då jag inte vill skriva ut det här. Ni som har läst de skyddade inläggen vet vad jag pratar om.

Andra framtisvisioner jag har är att få fortsätta resa och se världen, få uppleva nya platser och nya kulturer. Kanske bo utomlands något år. Och sedan helt enkelt göra de saker som mitt hjärta talar om för mig att göra.

Dag 1- Presentation av mig
Dag 2- Därför bloggar jag
Dag 3 – Mina 3 största intressen

Imorgon: Min familj

7 Days a Week – Mina 3 största intressen

Del 3 på utmaningen 7 Days a week.

Del 3 – Mina 3 största intressen.

Jag har väl en hel del intressen skulle jag vilja säga, så jag tycker att det är svårt att välja ut just 3 som är de största. Men jag har funderat och här kommer då 3 st.

Ett stort intresse är att läsa. Det har det varit sedan jag var liten. Jag var en mycket flitig besökare på biblioteket när jag var yngre, älskade att gå där bland alla hyllor och välja ut vilka böcker jag skulle låna denna gång. Syster och jag delade rum när vi var yngre och hon fick alltid tjata på mig att släcka min sänglampa för att hon ville sova, jag ville inget annat än att läsa vidare i min bok. När jag började tjäna egna pengar spenderar jag en del på böcker. Onödigt kan vissa tycka då det går att låna de flesta böckerna på biblioteket, men jag älskar att se mina böcker i bokhyllan, de gör sig snygga där. Och vissa böcker vill jag kanske läsa om. Jag läser hela tiden, har alltid en bok med mig vart jag än går. Läser mycket i badet, då jag älskar att ligga där och läsa eller filosofiera. Läser innan läggdags, på t-banan, you name it. Jag älskar att drömma mig bort och glömma mig bort i en bok.

Ett annat stort intresse är att skriva, i bloggen och i min dagbok. Även skriva har jag gjort sedan jag var liten och det är en stor passion som jag har. Älskar att få skriva av mig om allt och ingenting, funderingar jag har. I min dagbok skriver jag ner det som jag inte skriver här på bloggen, min dagbok är endast för mig och mina ögon och mina tankar. Jag har även alltid skrivit en massa berättelser, texter och noveler. Just nu håller jag på att skriva en bok.

Som intresse nummer 3 väljer jag film och så tycker jag att tv-serier får vara med på denna punkt. Älskar att få krypa ner i soffan och se en bra film eller ett avsnitt av någon av mina favoritserier. Bara få glömma allt som man håller på med, allt som tynger en och bara sväva bort i filmens värld. Älskar sedan att få tänka igenom vissa filmer och det budskap de förmedlar, att de får mig att tänka till ordentligt.  

Dag 1- Presentation av mig
Dag 2- Därför bloggar jag

Imorgon: Mina framtidsvisioner

7 Days a Week – Därför bloggar jag

Del 2 på utmaningen 7 Days a week.

Dag 2 – Därför bloggar jag.

Min första blogg startade jag 7 juni 2008. Den startade jag på blogg.se under namnet fabulositysecret.blogg.se. Krångligt och bra, haha. Jag hade ett tag läst och följt en del bloggar och tänkte att det kunde vara roligt att ha en egen där jag kunde samla mina tankar och reflekter över saker och ting. Så jag startade min första blogg och skrev just som nu om allt och ingenting.

Dagbok är något som jag har skrivit sedan jag var liten, har dem fortfarande kvar. Skriver fortfarande dagbok då jag älskar att skriva i all dess former, så roligt och avslappnade att få skriva av sig där. Håller även på att skriva en bok.

Så jag startade min blogg. Insåg även att ett par av mina vänner även hade bloggar, jätteroligt. Jag har aldrig haft som målsättning att min blogg ska bli en så kallad ”storblogg”. Jag har aldrig brytt mig om att ha mycket läsare, mycket kommentarer osv, det är inte det jag vill få ut av min blogg. Självklart är det roligt när folk hittar hit och lämnar en kommentar, det uppskattar jag och det får mig att vilja skriva ännu bättre och hålla denna blogg vid liv, men det är inte det viktigaste för mig.

Januari 2010 köpte jag mig ett domän och registerade adressen zellys.se. Jag hade tröttnat på allt strul hos blogg.se och ville utveckla mig och min blogg. Jag ville lära mig att göra egna designer, mer om web hotel, domän osv. Efter tusen frågor till Alisa som så tålamodigt hjälpte mig att besvara en drös med frågor jag hade, köpte jag mitt domän.

Jag bloggar för att skriva av mig, dokumementera vad jag gör om dagarna, vad jag ser, tips, ideer. Jag är en väldigt social person, att få ”lära” känna andra som bloggar via bloggen är hur roligt och spännande som helst. Otroligt spännande och roligt att få ta del av deras vardag, tankar osv.

Dag 1- Presentation av mig

Imorgon: Mina 3 största intresen.

7 Days a Week – Presentation av mig

Hittade detta hos Alisa som så fint har utmannat mig :)  En lista som ska göras på 30 dagar, och jag älskar ju listor. Men denna har kortats av till en vecka. Klart man hakar på.

Dag 1 – Presentation av mig.
Dag 2 – Därför bloggar jag.
Dag 3 – Mina 3 största intressen.
Dag 4 – Mina framtidsvisioner.
Dag 5 – Min familj.
Dag 6 – En ”Dagens”-lista. Ex. ”Dagens planer, dagens outfit, dagens låt, dagens plus, dagens minus”.
Dag 7 – Några av mina favoritbloggar med beskrivning.

Här kommer då dag 1 – Presentation av mig.  Obs, lång inlägg.

Jag bjuder på en ganska gamal bil på mig själv till att börja med. Tror den är ca 3 år gamal, just nu hittar jag ingen snyggare mer nytagen bild på mig sjölv, hahaha. Hatar att vara med på bild.

Mitt riktiga namn är Zeljka, stavas Željka på riktigt, jag vet väldigt svårt att uttala för de flesta. Jag får bokstavera mitt namn jag vet inte hur många gånger per dag, mitt efternamn ska vi inte ens ge oss in på. Men mina vänner har under många år kallat mig Zelly, så det kör jag på. De kallar mig tom på jobbet för Zelly.

Jag föddes 1 juni 1981 i Zagreb, Kroatien. Min mamma är från Kroatien och min pappa från Bosnien. En lillasyster fick jag när jag var 3,5 år, Andreja. Vi flyttade till Sverige när jag var 5 år, 1986. Alltså innan det blev krig i fd. Jugoslavien. Min pappa fick jobb här då och vi flyttade hit. Pappa bodde här 6 månader utan oss, för att känna på, känna av landet. Mamma, syster och jag flyttade hit 13 december 1986, på självaste Lucia. Sedan vi flyttade till Sverige har vi alltid bott i Stockholm, uppvuxen är jag i Bredäng.

Under min uppväxt spelade jag basket i ett underbart basketlag, älskade att spela basket och jag var riktiigt duktig och blev erbjuden att spela i flera bra lag på elitnivå. Jag spelade i ca 7-8 år fram tills dess jag fick en allvarlig knäskada under en finalmatch som vi spelade. Detta krossade mig totalt, då jag älskade att spela och älskade den sporten. Jag hade kanske inte planerat att bli basketproffs men att få sluta spela en sport som jag älskade så högt tog knäcken på mig ett tag. Älskar fortfarande att titta på basket och drömmen vore att få uppleva en NBA match live.

Jag började arbeta när jag var 15 år. Mitt första jobb var i pappas dåvarande konditori och bageri. Jag arbetade i butiken och tyckte det var jätteroligt att få tjäna egna pengar. När pappa sålde bagerit tog jag jobb på posten under ett par månader, där sorterade jag post efter skolan. I gymnasiet fick jag medieprogramet, praktik hade vi i två omgångar. Jag gjorde min praktik på ungdomstidningen FRIDA. Trivdes hur bra som helst och älskade att gå dit, jag fick till skillnad av många andra praktikanter göra allt som de gjorde. Efter min praktik fick jag sommarjobb på FRIDA och där fick jag göra allt och lite till. Intervjuer med artister, arbeta som modeassistent, göra reportage osv. Älskar att bläddra igenom alla artiklar jag har skrivit som publicerades i tidningen. Sista terminen i gymnasiet ordnade min mamma jobb på hotellet jag arbetar på nu, min mamma har även jobbar där. Där började jag med att städa under helger och ibland efter skolan. När jag tog studenten fick jag jobb på NK Press & Tobak, jag hade kvar mitt jobb på hotellet men tyckte att det var jobbigt att städa på heltid, men jag behöll det och jobbade även där då och då.

NK tyckte jag blev trist efter ca 2 år, så jag sa upp mig och började arbeta på hotellet heltid där jag nu fick nya arbetsuppgifter och började arbeta mig uppåt i företaget. Jag arbetade som städansvarig, växeln, receptionen, nattansvarig i receptionen. Sedan 2007 arbetar jag på hotellets bokning där jag stormtrivs och har arbetat mig upp även där. Att plugga vidare har inte varit något för mig då jag anser mig ha arbetat mig upp utan någont diplom. Men jag planerar att ta enstaka kurser framöver. Har sökt en spanska kurs och kommer senare att söka en kurs i företagsekonomi. Men man vet aldrig jag kanske får för mig att brja studera igen i framtiden.

Jag har varit på hotellet under en lång tid, men jag älskar det och kan inte se mig själv någon annan stans just nu. Jag är tacksam att jag har varit runt på en del avdelningar, på detta sätt har jag lärt mig en hel del om verksamheten.

Mina intressen är att umgås med mina vänner, blogga såklart, smink, läsa böcker, resa, heminredning, pyssel, musik är ett stort intresse. Jag är en person som har ett stort behov av att vara ensam ibland. Jag älskar att umgås med mina vänner och att lära känna andra människor, men jag behöver även få vara själv. Jag har inga problem med att vara själv en hel helg, jag behöver det.

Nu ger jag mig nog då detta har blivit hur långt som helst. Men jag skulle kunna fortsätta, men jag hejdar mig nog.

Imorgon: Därför bloggar jag

Jag utmanar då: Emma, Nelia och Carre

Hard, but I am fighting

Idag är det 13 dagar sedan jag rökte en cigarett, stolt. Och idag för första gången på de här 13 dagar har jag haft ett sådant sug efter dem att jag nästan sket i allt och gick iväg och köpte ett paket. Men jag lyckades stå emot, stolt igen.

Jag har (hoppas) jag bestämt mig för att klara av att sluta röka denna gång. Jag har inte skrivit om mitt sluta röka försök, har gjort det tidgare och då har det slutat med att jag börjar igen, samt att jag inte vill uppmuntra till rökning i min blogg.

Men denna gång ska jag verkligen kämpa för att inte falla tillbaka igen. Jag har rökt i ca 9-10 år och har skrivit ett litet inlägg om min rökning tidigare i denna blogg. Nu har jag dock tagit mig en funderare, mina läkare har inte tjatat på mig om att jag ska sluta röka eftersom det endast ger motsatt effekt. Men de har nämnt ett par gånger att jag borde sluta och det vet jag själv att jag borde,  men jag har fram till nu val att förneka det.

Dessa dagar har gått bra utan cigaretter, har ju såklart att göra med att jag inte alls var sugen efter operationen. Men idag fick jag ett sug när jag var ute och gick, men jag stod emot och är stolt. Jag säger inte att det kommer vara lätt att sluta röka, för det kommer det inte vara och är inte lätt. Hur galet det än låter så är det en hel del jag kommer att sakna med det, men jag ska kämpa, för min och min hälsas skull.

Oktober är rosa

Oktober är månaden då årets upplaga av Rosa bandet kampanjen drar igång. Syftet är att öka kunskapen kring bröstcancer och samla in pengar till forskning.

Jag tycker givetvis att detta är bra och viktigt. Men varför är det fokus på just bröstcancer? Och inte all sorts cancer? Är inte all sorts cancer viktig att bota? Fortsätta hjälpa forskningen framåt? Eller är det jag som inte är påläst och bröstcancer är den största formen av cancer?

För dig som bloggar, har en facebook kan vara med och stödja rosa bandet genom att lägga upp en banner på din sida. Se högra hörnet på min blogg. Var med och stödj kampen mot bröstcancer. Klicka här för att skaffa en banner.

Köp rosa i oktober: Bidra till kampen mot bröstcancer genom att köpa rosa varor från Cancerfondens samarbetspartners under oktober. En del av försäljningspriset går till Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj. Så titta efter rosa varor när du handlar.

Köp ett rosa band: Cancerfondens rosa band kostar 25 kronor och finns att köpa på ICA, Lindex, Apoteket, Clas Ohlson, Champion via Ellos och Stadium, EuroFlorist och Pressbyrån under oktober. Varje rosa band kostar en krona att tillverka, resten av pengarna går till Cancerfonden.

(Viss källa från Cancerfonden)

Val 2010

Ingen har väl missat att det är val år. På söndag är det dags att rösta fram bla en ny regering eller om samma får sitta kvar.

Jag själv är otroligt ointresserad av politik och den blaja de lovar inför varje val. Jag är heller inte så insatt i vad de olika partierna står för. Det är synd att jag inte är så intresserad, men jag är helt enkelt inte det.

MEN jag kommer självklart att gå iväg och rösta på söndag.  Det tycker jag att alla som har rätt att rösta ska göra. Även om ni inte vet vad ni ska rösta på så gå iväg och rösta. Att rösta blankt är väl inte någon favorit hos mig, men det är bättre att rösta blankt än att inte rösta alls. Om man inte är så insatt kan man läsa på lite om varje parti. Jag tycker att det är fel att bara slänga iväg en röst på något parti bara för att man inte är intresserad eller för att man inte kan något om de olika partierna. Då är det bättre att rösta blankt tycker jag. Det är din skyldighet som medborgare i detta land att rösta.  Det är otroligt viktigt att vi röstar och gör våra röster hörda.

Jag har bestämt vilka jag ska rösta på. Har läst lite om de olika partierna och de jag ska rösta på var ett lätt val för mig.

Alla röstar givetvis på vem de vill, men ett parti som jag skulle vilja förbjuda att de överhuvudtaget fanns är Sverigedemokraterna. När det låg reklam från dem i min brevlåda här om dagen tänkte jag spränga min brevlåda, tejpa igen den eller liknande.

Fimpa rökning på uteserveringar?

Jag som rökare vet inte riktigt vad jag tycker om detta. Självklart har jag förståelse för dem som inte röker att det är jobbigt med oss rökare på tex uteserveringar. Som rökare tycker man att det är självklart att få sitta på en uteservering och röka på sommaren, det är det de är till för tycker man nästan. Kalla mig galen men jag tycker att det är trevligt och gott (hur man nu kan tycka att det är gott att röka, but I do) att sitta ett gäng på en uteservering med ett glas öl eller vin och att samtidigt få röka. Och man tänker sig inte för när man väl sitter där, man tänker inte på de människor som inte röker. Man tycker att de behöver ju inte sitta på uteserveringen om de inte röker eftersom man nu inte får röka inne på barer och restauranger. Men sen kommer jag på mig själv. Det är väl klart att de som inte röker ska få njuta av en uteservering precis lika mycket som jag gör.

Även fast jag är rökare så tycker jag att det är bra och skönt med rökförbud på barer, klubbar och restauranger som infördes för några år sedan. Man slipper stinka som en askkopp när man kommer hem från en utekväll. Man behöver inte slänga vartenda plagg man har på sig i tvättkorgen och man slipper tömma en hel shampoo flaska i håret för att bli av med stanken.

Jag personligen tycker att jag är respektfull mot dem som inte röker och tänker mig för så gott jag kan innan jag tänker en cigarett kringa andra människor. Står jag och väntar på tunnelbanan eller bussen ställer jag mig en bra bit ifrån där folk står och blossar. Jag sätter mig inte brevid någon på bussen och t-banan efter att jag har rökt. För jag vill inte sitta och stinka bredvid en annan människa som har valt att inte röka. Jag röker alltid på balkongen, skulle aldrig falla mig in att röka inomhus varken hemma hos mig själv eller andra. Nu tänker tyvärr inte alla som jag och det finns ett bra antal människor som är själviska och tänker inte på sina medmänniskor som har valt att inte röka, och det är synd.

Men samtidigt så tycker jag att det är en jäkla hets och hatblickar mot oss rökare. Man får elaka blickar med jämna mellanrum av folk och spydiga kommentarer. Jag är en vuxen människa som kan fatta egna beslut och jag tog beslutet att börja röka, kanske ett dumt med jag gjorde det och har rökt ett par år nu. Jag började röka efter gymnasiet, på gymnasiet fest rökte jag ibland med började ”på riktigt” efter gymnasiet. Jag tycker det är tragiskt med 12-14 åringar som springer omkring med cigaretter i handen. Jag har blivit tillfrågad att köpa ut cigaretter åt småglin jag vet inte hur många gånger eller att bjuda på en cigarett. Det har jag aldrig gjort och det kommer jag aldrig att göra åt någon som är under 18 år.  

Att jag skulle smygröka för mina föräldrar som tonåring fanns inte då de tog bort all spänning för mig när pappa hade ett litet snack med mig ang. rökning när jag var på väg att bli tonåring. Han sa att valde jag att röka så var det mitt val trots att jag vet vad konsekvenserna av rökning kan bli, ville jag testa att röka så kunde han minsann köpa ett paket åt mig som vi två kunde röka tillsammans hemma på balkongen för då visste han att jag rökte än sprang och gömde mig i skogen med mina vänner, började jag röka skulle jag få finansera det själv, jag skulle aldrig få pengar till cigaretter av dem. Med detta sagt fanns det ingen spänning i att smygröka för mina föräldrar för min del när jag väl började feströka. De hade ju liksom inte förbjudit mig att göra det och det är ju det som tonåring man vill trotsa, man vill trotsa sina föräldrar eftersom det är lite spänning i sig. Visst skämdes man lite när mamma hittade ett cigarettpaket i väskan efter en utekväll som man själv hade glömt öppen på golvet. För mig handlade det om att jag hyster stor respekt för mina föräldrar och tycker bara att det är pinsamt att tända en cigarett framför dem, jag känner mig så löjlig och tycker bara att jag ser fånig ut då de inte röker, inte för att de skulle bry sig. Det är liksom någon form av respekt som man hyster för dem.

Ja, jag vet att rökning inte är bra för ens hälsa. Tro mig jag har en hjärna och jag vet konsekvenserna av rökning. Jag har valt att röka och jag kommer säkert sluta någongång. För att jag vill och känner för det inte för att jag måste pga att någon annan tjatar.

Hur går era tankar kring detta?

”Vi Stockholmare”

Läste här om dagen ett inlägg hos Tobias som fick mig att fundera lite. Här kan ni läsa hela hans inlägg om oss Stockholmare och vår ”otrevliga attityd”.

Jag håller till viss del med om det han skriver. En hel del stämmer. Men det jag reagerade på är följande:

 

Jag saknar verkligen London-attityden här i Stockholm. Varför måste vi armbåga oss fram och vara allmänt otrevliga? Jag säger inte att jag inte gör det, för jag är ju likadan själv! Jag armbågar mig också fram, ber oftast inte om ursäkt om jag råkar går in i någon eller knuffa till någon på tunnelbanan, just för att ingen annan gör det. Varför ska jag vara trevlig när ingen annan är det? Om alla hade haft en trevlig inställning till varandra här i Stockholm så hade nog vi stockholmare varit betydligt mer omtyckta.

 

Inget ont om Tobias. Men det är just det där tänkandet och säget. Varför ska jag vara trevlig när ingen annan är det?! Vad är det för tänkande?! Så då väljer han att låta folk tycka att han är en otrevlig Stockholmare. Tänker alla sådär kommer vi inte komma någonvart här i livet eller ens i närheten av att ändra beteende hos folk. Man kan inte dra alla över en kam. För jag tycker inte att detta gäller enbart Stockholmare. Personer med taskig attityd hittar man dagligen. Jag tror inte att detta endast är ett Stockholm syndrom. Lite trevlig kan man väl vara mot sina medmänniskor.

Idot!!!

”Uppdrag Granskning har förstört våra liv”

I dagens Aftonbladet kan man läsa om att ”Oscars” mamma anser att programet ”Uppdrag Granskning” har ”förstört” deras liv.

Åh jag blir så förbannad. Jag skriver nu så arg på tagenterna att jag undrar om jag kommer ha några tagenter kvar på laptopen.

Låt mig färska upp era minnen om vem denna ”Oscar” är. Uppdrag Granskning sänder i mars måndad ett program om en tjej som anmälde en kille i sin skola för våldtäkt. En ugn flicka som kallar sig ”Linnea” blir våldtagen på en toalett av en äldre skolkamrat. Flickan berättar vad som hänt för två av sina vänner varpå en ryktesspridning börjar. Den eskalerar och hela samhället vänder sig emot henne, snart blir flickan utmålad som både lögnerska och lösaktig. Trots att pojken erkänner. Stödet för pojken bara växer. ”Linnea” mobbas i skolan och via internet smutskastas hon av både vänner och deras föräldrar. De anser att hon kunde väl bitit ifrån om hon inte ville ha samlag.

”Han är en riktigt bra kille, ordentlig och ser bra ut. Han är populär och skulle liksom inte behöva göra något sådant”. För helvete människor! Skolan ställde sig neutral i denna fråga, de tog pojkens parti, kyrkan lika så. Jag bli äcklad!

Linnea orkar till slut inge mer och flyttar med familj till annan ord. Skolavslutning närmar sig i samma stund hemma i Bjästa. ”Oscar” bjuds in till att närvara, han har med sig rosor till klasskompisar och lärare. Alla apploderar inklusive prästen som tyckte att det var beundransvärt att han kom med blommor ”det var en väldigt fin manifestation, rosor är inte billiga”. Historien slutar inte här. Samma kväll våldtar han ytterligare en tjej, han döms med hjälp av dna-bevis i form av sperma som hittas i flickans trosor.

Trots det fortsätter stadens spekulationer om att flickorna ljuger och att killen borde frias. En kvinna i programmet sade ”trosorna hade ju legat i en smutskorg bland andra kläder, sperman kan lika gärna komma från någon annan”. Vad fan är detta 1850 talet??!! Har denna kvinna någonsin kommit i närheten av sex?!

När de sedan berättade för prästen vad som hänt reagerade han med ”Åh, stackars kille!”. Efter en tid kom även ”Otroligt jobbigt för killen… Ja, för flickan med naturligtvis…”. Jag är fan inte så värst religös av mig, men vet ni nu är det dags för mig att gå ur den svenska kyrkan.

Ja, och nu säger hans mamma att de inte fick komma till tals. Kärring jävel, fick Linnea och hennes familj komma till tals? Nej, just det, varenda jävel frös ut dem. Enligt mamman har Uppdrag Granskning förstört deras liv. De har tvingats lämna Bjästa och flytta till skyddad adress. Det fick minsann Linnea och hennes familj med. Tror ni att hon kommer att få ett normalt liv de närmsta åren?! Tror ni att hon kommer att lita på killar eller vuxna människor på ett bra tag eller. Nej, det är inte synd om er, nej ni kommer inte få empati.

Hur går det där ordspråket? ”Eye for an eye”

Earth Hour

Ni har väl inte missat att det är Earth Hour idag mellan kl. 20.30 – 21.30. Miljontals människor över hela världen släcker ljuset i en mainfestation för klimatet. Detta är självklart något som jag ska ta del av. Det krävs inte mycket, en enkel handling kan alla vara med på, att släcka ljusen under 1 timme. Var med och sänd en signal till världens makthavare!

Jag och Rebe skulle åka in till stan, ta lite bilder hur det såg ut innan och hur det såg ut efter. Det gjorde vi förra året. Men jag har sån mingrän att vi beslöt oss för att skippa det.

Earth Hour startades av Världsnaturfonden i Australien 2007.  Årets mål är att få en människor att sända ut ett kraftfullt budskap till världens ledare genom att slå av lysknappen mellan klockan 20.30 och 21.30. 
Släckningen sker efter varje tidzon.

Jag har förberett med en massa ljus och ska läsa min bok under den timmen.

Hjälp, my ass

Detta mina vänner är en av anledningarna till att jag inte skänker pengar till någon organisation. Min pappa fick ett samtal av någon organisation, jag vågar nästan påstå att det var från Röda Korset eller någon annan organisation som ses som ”seriös”. Min pappa är en klock man.

”Innan jag kanske skänker några pengar undrar jag vart ni har era lokaler? Vart sitter ni?”

”På Strandvägen, fick min pappa till svar.

”Jaha, men det var ju trevligt för er. Och en hjälp organisation behöver sitta på fina kontor på Strandvägen, ni kan inte sitta i någon barak i någon förort? Om ni nu ska vara en hjälporganisation. Nej, tack jag skänker inte några pengar till er. Tack och hej då.”

För er som inte bor i Stockholm, Strandvägen är en av de dyraste gatorna i Stockholm eller rättare sakt i Sverige. Hur fan kan en hjälp organisation sitta på den dyraste gatan i Sverige? Fatta vilken liten summa som går till de behövande när de har betalt hyra för lokalen, lön till personalen osv. Skandal är vad det är.

Jag är inte emot att hjälpa folk i nöd utan tvärtom, men jag vill att min hundralapp ska gå till den behövande och till den jag har avsett den till, inte för att ”Erika” ska sitta på ett fancy kontor på Strandvägen.

Hur tänker de?

Jag brukar inte skriva illa om andra bloggare, not my style. Men nu kan jag inte hålla mig längre. Bruden i svarta kläder. Ursäkta, men använder hon en topp som klänning?! Hur kan man titta sig själv i spegeln innan man går ut och tycka att detta är snyggt, jo men såhär kan jag gå ut? Hur man man känna sig bekväm i detta? Jag dömer inte någon efter ens kläder, men seriöst detta är väl ändå att ta ett steg för mycket?

Jag vet inte om jag ska tycka synd om dessa flickor eller om jag ska skratta åt dem. Vart är föräldrarna? Jag har väl läst Dessies blogg några gånger, mest för att få mig ett skratt om jag ska vara ärlig. Vart är hennes föräldrar? Vore hon min dotter skulle jag ta mig fan kedja fast henne hemma 7 dagar i veckan. Kalla det barnmissahandel eller inte, men så som hon beter sig, det hon skriver om i sin blogg, de bilder hon lägger upp i sin blogg är inte okej.

Det dessa tjejer inte fattar är att de skadar sig själva mer än vad de tror att det gör dem coola. Allt de lägger upp på internet ligger kvar på ett eller annat sätt även fast de raderar det på sin blogg, facebook, bild dagbok etc. Tänk när de kommer ut i arbetslivet, ingen kommer att ta dem seriöst för fem öre.

Jag själv har inte varit en ängel i mtt liv, det ska jag inte sitta och påstå. Men tacka fan för att jag hade föräldrar som brydde sig om mig och lärde mig vad som är rätt och fel. Och som inte lät mig göra det jag ville när jag ville. Visst tyckte jag att de var helt puckade med jämna mellan rum, men otroligt tacksam idag att de gjorde det de gjorde för att de brydde sig om mig och inte för att vara taskiga.

Utmattad

Den här veckan vet jag inte riktigt vad som har hänt med mig. Jag är fullkomligt utmaddad. Jag har haft en sådan skitvecka på jobbet att jag nästan har gett upp totalt. Hela veckan har bara varit piss och jag är helt slut.

Igår kom the final straw och jag ville bara ställa mig och skrika i ett tomt rum. Kände att jag ville skrika rätt ut i toma intet för att få slut på all frustration som har byggts upp denna vecka. Igår kom verkligen spiken i kistan. Jag ville första sätta mig ner och gråta, sen ville jag skrika ut i toma intet och sen ville jag sätta på mig ett par boxing handskar och bara slå mot en sån där slagpåse eller vad det kallas.

Men sen tog jag mig en funderare igår när jag kom hem och tänkte att nej inte fan ska jag ge upp. Låt mig säga något som du redan vet. Livet och världen är inte bara solsken och regnbågar.  Det är en elak, besvärlig, dum och eländigt ställe. Det spelar ingen roll hur tuff man är livet kommer att slå dig ända ner till knäna och låta dig ligga där om du tillåter det. Du, jag och ingen kommer att drabbas så hårt som livet. Men det är inte hur hårt du slår utan hur hårt du fattar det och kan fortsätta framåt. Det är hur man blir en vinnare.

Som toppen på allt detta är jag inte rädd för att säga vad jag har på hjärtat . Jag bryr mig inte om vem du är, jag är inte otrevlig utan säger det jag har att säga på ett trevligt sätt. Rätt ska vara rätt. Jag är vem jag är och folk kan ta det hur de vill, jag lever åtminstonde mitt liv hederligt och är ärlig. 

Jag kämpar för att överleva varje dag i mitt liv. Jag har gått igenom en massa skit i mitt liv, jag har varit i helvete och tagit mig tillbaka från det, kämpandes blodigt. Jag har velat kasta in handduken många gånger. Det krävdes mycket för att jag skulle vara den personen som var storsint och le mot vissa människor som jag log mot. Mamma lärde mig att du skördar det du sår. 

Så jag tog mig en funderare och tänker inte låta detta göra mig nerstämd även fast det nu känns som omöjligt och skit veckan bara fortsätter. Men det blir bättre, så småning om.

Hope for Haiti Now

Inatt kl 02.00 sänder MTV insamlingsgalan ”Hope for Haito Now”.  George Clooney leder galan från Los Angeles, Wyclef Jean leder galan från New York och Robert Pattinson leder galan från London.

Justin Timberlake, Christina Aguilera, Rihanna, Madonna, Jay-Z, Beyonce, Mary J. Blige, Shakira, Sting, Bruce Springsteen, Alicia Keys, John Legend,  Stevie Wonder är några av de många artister som kommer att uppträda.

Galan kan ses på TV4 och Kanal 5 klockan 02.00 på lördgan morgon eller på lördag kväll kl. 21.00 på SVT1. Personligen kommer jag att titta på den live.  det inte i direktsändning. Jag vet att jag inte kommer att missa den och kommer att se den live.

På jobbet fick vi idag mail från GruppF12 med följande meddelande:

Om du har möjlighet att själv gå ut och äta eller någon som du känner rekommenderar jag starkt att väljer någon av följande restauranger. Sprid gärna detta som GruppF12 gör för Haiti.

Zelly svarar

Fick en fråga från Irma, tack för din fråga :) Du har inte skrivit någon blogg adress, så jag svarar här istället ifall du skulle komma tillbaka till bloggen och för alla andra som kanske undrar.


Skälet till att jag inte gör det för att jag inte riktigt känner mig så bekväm med att lägga upp bilder på mig själv. Tycker att det sker så mycket sjuka saker på internet och jag vill inte att mina bilder ska hamna i ”orätta” händer. Nu har inte jag en så välbesökt blogg som så många andra har, men jag känner ändå att jag inte vill lägga ut en massa bilder på mig själv och mina nära. Jag har en Myspace sida där jag brukar lägga upp bilder, hade Facebook ett tag innan jag blev helt stressad av den och tog bort den, på min Twitter kan man se bild. Där har jag/hade jag bilder, men det är annorlunda för där kan jag kontrollera vilka som ser mina bilder och vart de ”hamnar”.

Varför lägger du aldrig upp bilder på dig själv?

 

Jag jobbar på ett väldigt välkänt företag, med många viktiga gäster och kunder. Min arbetsgivare kontrollerar inte mig på något sätt, vad jag gör utanför mitt jobb är något som de inte har att göra med. Men mitt mål i livet är att klättra ännu högre på denna arbetsplats och framtida arbetsplats, jag satsar otroligt mycket på min karriär i denna bransch som jag älskar så mycket och vill komma så långt det bara går. Därför vill jag inte lägga upp seriösa som oseriösa bilder på min blogg. Man vet aldrig vem som läser den, kanske t.o.m en framtida arbetsgivare.

Självklart tycker jag att det är otroligt roligt att besöka bloggar som lägger upp en massa bilder på sig själv och jag vet att även läsare tycker att det är roligt att se bilder på personen bakom bloggen och att det ger mer läsare. Men mig spelar det ingen roll om det gör att jag har mindre läsare, jag är tacksam för de jag har :) Men vissa saker känner jag mig helt enkelt inte bekväm med att visa och dela med.

Hoppas ni förstår det :)

Earth Hour – Långt inlägg

Ni har väl inte missat att det är Earth Hour idag mellan kl. 20.30 – 21.30. Miljontals människor över hela världen släcker ljuset i en mainfestation för klimatet. Detta är självklart något som jag ska ta del av. Det krävs inte mycket, en enkel handling kan alla vara med på, att släcka ljusen under 1 timme. Var med och sänd en signal till världens makthavare!

Igår var jag på ICA och handlade mjölk och Arla har ju valt att mellanmjölken ska ha svarta paket som symboliserar nedsläckningen. Det tycker jag är väldigt bra och paketen är faktiskt snygga. 

Så här uppmärksammas Earth Hour i Sverige. Ett urval av platser som släcks idag kl. 20.30:

* IKEA
* Arla Foods Sverige 
* Sturegallerian
* MTG Radio 
* RIX FM, Lugna Favoriter, NRJ, Bandit
* Kungliga Operan
* Ericsson Globe (Globen) 
* SF Bio, Stockholm
* The Body Shop, Hela Sverige
* Gröna Lunds Tivoli, Stockholm
* Grand Hôtel, Stockholm – Of course
* Gallerian, Stockholm
* Stadsbiblioteket, Stockholm
* Centralstationen, Stockholm
* Dramaten, Stockholm
* Skansen
* Kaknästornet
* Avenyn, Göteborg,
* Scandinavium, Göteborg,
* Ullevi, Göteborg
* Ringmuren, Visby

Kungen har anmält sitt deltagande och kommer i år att släcka ner fasadbelysningen på Kungliga slottet, Drottningholms slott, Gripsholms slott och Rosendals slott.

Ikonbyggnader som mörkläggs:

* Akropolis
* Biblioteket i Alexandria (antika världens största bibliotek)
* Colosseum
* Copacabana, Rio
* Eiffeltornet och Notre Dame, Paris
* Empire State Building
* Gateway of India, Mumbai
* Golden Gate bron i San Francisco
* Jesusstatyn, Rio de Janeiro
* Kronborgs slott, Danmark (Hamlet)
* London Eye (dimmar ljusen)
* Niagarafallen
* Operahuset i Sydney
* Pyramiderna i Giza
* Sears Tower i Chicago
* The Strip, Las Vegas – Det hade varit hur coolt som helst att se
* Tivoli, Danmark
* Tornet i Pisa

Earth Hour startades av Världsnaturfonden i Australien 2007. Fokus är de globala klimatförändringarna. Årets satsning förväntas bli den största någonsin. Över 2 000 städer i 83 länder har hittills anmält sig, liksom över 700 svenska företag.

Årets mål är att få en miljard människor att sända ut ett kraftfullt budskap till världens ledare genom att slå av lysknappen mellan klockan 20.30 och 21.30. När FN:s klimatmöte hålls senare i år finns förhoppningar att Kyotoprotokollet ska ersättas för att påskynda klimatarbetet.
Släckningen sker efter varje tidzon och först ut är Nya Zeeland.
Källa: Världsnaturfonden, WWF

Så här blev det

Då ska vi se om jag kan sammanfatta alla tusen möten jag har suttit i den senaste tiden.

Vi har alla märkt att det är finanskris ute i världen och krisen har även drabbat vårt kära land Sverige. Krisen har även drabbat min arbetsplats, jättetråkigt.  Jag trodde aldrig att det skulle drabba oss så hårt som det har/kommer göra. Min arbetsgivare måste tyvärr säga upp en hel del folk, jättetråkigt att se en massa kollegor som man gillar behöva gå.

För min del var det ett tag väldigt osäkert hur det skulle bli. Jag älskar ju mitt jobb och detta ställa, it takes my breath away varje gång jag går i lobbyn.

Tyvärr enligt lag måste företagen följa en viss turordning när de säger upp folk. Jag har arbetat här heltid 6 år och 2 år extra som timanställd, men det finns folk som har jobbat längre vars tjänster försvinner och de måste ju ta det som erbjuds. Jag har varit runt på några avdelningar men har arbetat på bokningen i snart 2 år och trivs verkligen jättebra.

På grund av arbetsbrist har de sagt upp en del personer men jag blir kvar. Jag får vara kvar på bokningen på 50% från och med 2 april och 50% blir jag då ”arbetslös”.

Men efter att igår ha suttit i möte med min chef och personalchefen ser situationen mycket bättre ut. Jag har företrädelserätt på min ordinarie tjänst på bokningen, samt så ska jag få täcka upp i receptionen och växeln övrig tid. Pratade med receptionschefen som mer än gärna vill att jag börjar jobba hos dem lite, hon är jättepositiv till det. Så nu känns min situation mycket lättare.

Jag blev erbjuden detta eller att säga upp mig, skulle jag ha sagt upp mig får jag lön i 4 månader (uppsägnings tiden förlorar jag aldrig och stannar jag ökas den tiden bara på mer och mer) men efter det är jag het arbetslös och det funkar ju inte jag måste försörja mig. När jag satt på det senaste mötet talade de om för mig och jag kunde även se det på dem att de verkligen inte vill att jag ska lämna hotellet och de ville verkligen göra allt de kunde för att jag skulle få stanna, jag såg verkligen hur mycket de har vridit och vänt på att inte förlora mig. Det känns hur bra som helts att veta och att de verkligen är beredda att satsa på en och försöka allt för att jag inte ska förlora min tjänst helt och hållet. Flera gånger har jag fått höra hur duktig jag är och allt det där, men det visste jag ju redan ;) Vilken arbetsgivare som helst skulle vara lycklig över att ha mig som anställd :)

Så jag mår bra trots allt. Skulle det skita sig helt och hållet vilket jag inte tror har jag min syster som är beredd att flytta in hos mig och hjälpa till med hälften av räkningarna. Jag har verkligen världens bästa syster ♥ Volim te seko najdraza. Men jag tror inte att det kommer behövas, vi får se helt enkelt.

Tack ska ni ha

Vill bara säga Tack så mycket till mina fina vänner som har hört av sig via sms, mail, telefon och kommentarer. Jag sitter i en jobbig sits för tillfället. Jag känner inte rikigt för att skriva så mycket av vad som har hänt här på bloggen. Men ni som känner mig vet vad det är jag går igenom. Det är en jobbig process och jag vet for sure på måndag eller tisdag hur det blir och vad som händer. Det jobbiga är denna väntan, man vet inte hur det blir, går bara omkring och har ont i magen ocg oroar sig hela tiden.

Ska ha syster på besök hela helgen, det gör mig lite lugn , då får jag något annat att tänka på. Ska se till att dra med syster på mässan i den katolska kyrkan på söndag…hahaha, vi behöver be lite så att the guy upstairs vet att jag behöver hjälp nu…haha, har inte blivit helt och hållet religös än men det skadar inte att gå dit, tända ett ljus åtminstone.

Natten till torsdag morgon sov jag ingenting, kunde inte sova alls, låg hela natten och lyssnade på Frank Sinatra, ”My Way” gick på repeat hela natten på Ipoden. Sinatra gör mig lugn helt enkelt

Tack ska ni ha som tänker på mig, det värmer att veta att man har så fina vänner som bryr sig om en och ni vet vilka ni är ♥ 

Dystert

Det har varit mycket dyster stämmning på jobbet idag på flera avdelningar. Jag har haft ont i magen hela dagen, har en stor klump i magen och tankarna bara snurrar och snurrar. Det går inte att tänka på något annat och vart i huset man än går eftersom alla pratar om det.

Min avdelning får domen i morgon i omgånga, kl.11.00 är det min tur. Om jag kan somna ikväll vilket jag tror kommer bli svårt, ska jag se till att be ett par böner till Gud och Jungfru Maria. Jag är inte så värst religös av mig men blir det ett positivt svar imorgon ser jag till att ta upp min katolska tro till fullo och börjar gå i mässa i den Katolska kyrkan varje söndag, då ska jag ta mig f*an börja tro på rikigt.

Yes, We Can

Den 5 November 2008 var vi med om något historiskt. USA röstade fram sin första afroamerikansk president, en man som jag tror kommer göra mycket bra för både USA och resten av världen.

Idag kl.18.00 svensk tid inleds cermonin som gör Obama till världens mäktigaste man.  Och vi får åter igen vara med om en historisk upplevelse.

Jag är inte så jätteintresserad av politik men jag gillar Obama, han ger resten av världen hopp. Jag tror inte att världen har hoppas så mycket på en president som de gör på just Obama.

Jag ska självklart se till att titta på sammandraget ikväll när jag kommer hem.

Yes, We Can

Förstår ni om att vi har varit med om en historisk händelse, detta kommer man få läsa om i historie böcker en lång tid fram över. Våran generation har upplevt en hel del händelser som kommer gå till historien, tsunamin, 11 september osv, bara en massa eländen. Men vi har nu även tagit del i en positiv historiskt val.

Jag blir så inspirerad av Barack Obama, han är en sann talare och en man av folket. Tacka gudarna för att USA äntligen har valt rätt man till president jobbet.

Obamas tal ord för ord: (Jag har kortat ner den lite, då det var så långt):
Den femte november 2008 klockan 06.00 svensk tid höll Barack Obama sitt historiska tacktal till nationen i Chicago.

Om det fortfarande finns någon därute som tvivlar på att USA är en plats där allt är möjligt, som undrar om drömmen hos nationens grundare fortfarande lever i vår tid, eller som ifrågasätter kraften i vår demokrati, i kväll fick ni svaret.

Det är svaret som kommit från människor som väntat i tre, fyra timmar i de längsta köerna som någonsin sträckt sig runt skolorna och kyrkorna i vårt land. Många kom för första gången i sina liv eftersom de är övertygade om att det måste bli annorlunda den här gången och att deras röster kunde innebära en skillnad.

Det är svaret från ung som gammal, rik som fattig, demokrat som republikan, svart, vit, latinamerikan, asiat, ursprungs-amerikan, homosexuell, heterosexuell, handikappad och icke handikappad. Amerikanerna skickade ett meddelande till världen att vi aldrig har varit en grupp individualister eller en samling röda och blå stater. Vi är och har alltid varit de Förenta staterna.

Det är svaret till de som under så lång tid lärt sig att vara cyniska, rädda och fyllda av tvivel om vad vi kan åstadkomma genom att lågga våra händer på historiens ark och vrida den mot hoppet om en ljusare framtid.

Det har varit en lång väg hit, men i kväll, på grund av vad vi gjorde den här dagen, i det här valet, i det här avgörande ögonblicket så har förändringen kommit till USA.


Och jag skulle inte stå här i kväll utan det aldrig sviktande stödet från min bästa vän, de senaste 16 åren… klippan i vår familj, mitt livs kärlek, nationens nästa ”first lady”… Michelle Obama. Sasha och Malia … Jag älskar er mer än ni kan föreställa er. Och ni har förtjänat den nya hundvalpen som följer med oss … till det nya Vita Huset.

Men framför allt kommer jag inte glömma till vilka som den här segern verkligen tillhör. Den tillhör er. Jag var aldrig den mest sannolike kandidaten för det här ämbetet. Inledningsvis hade vi inte mycket pengar eller bidrag. Vår kampanj föddes inte i Washingtons korridorer. Den började i Des Moines gränder och i vardagsrummen i Concord och på verandorna i Charleston. Den skapades av män och kvinnor som rotade bland sina små besparingar som de hade att ge, fem dollar, tio dollar och tjugo dollar, till ändamålet. Det här är er seger.

Det kommer att komma motgångar. Det finns många som inte kommer att hålla med om varje beslut jag kommer att ta som president. Och vi vet att regeringen inte kan lösa alla problem. Men jag kommer vara ärlig mot er om de utmaningar som ligger framför oss. Jag kommer att lyssna på er, särskilt när vi inte är överens. Och framför allt, kommer jag att be er att arbeta för att återskapa den här nationen, på det enda sätt som det gjorts i USA de senaste 221 åren, bit för bit, sten för sten, från härdad hand till härdad hand. 


Som Lincoln sade till en nation långt mer uppdelad än vår, vi är inte fiender utan vänner. Även om passionen kan ha ansträngt vänskapsbanden får vi inte låta den bryta dem. Och till de amerikaner vars stöd jag fortfarande måste vinna, jag kanske inte vann ert stöd i kväll men jag hör era röster. Jag behöver er hjälp och jag kommer att vara er president också.

Det här valet hade många ”för första gången” och många berättelser som kommer att berättas i generationer. Men en som jag tänker på i kväll är den om en kvinna som röstade i Atlanta. Hon är likadan som de miljontals andra som stod i kö för att göra sin röst hörd i det här valet, med ett undantag: Ann Nixon Cooper är 106 år gammal.

Hon föddes endast en generation efter slaveriet; en tid innan det fanns bilar på vägarna flygplan i skyn; när en kvinna som hon inte kunde rösta utav två anledningar… därför att hon var en kvinna och på grund av sin hudfärg.

 

”Thank you. God bless you. And may God bless the United States of America.”

(Obamas tal kopierat från Aftonbladet.se)

Någon hade en dröm 1963 och 2008 blev den drömmen verklighet!

 

Go Obama

President valet/röstningen i USA har börjat. Jag håller tummarna så innerligt för Barack Obama så det finns inte. Jag är inte så jätteinsatt i valet, men vet att jag håller på Obama och gillar det han står för. Nu hoppas jag att USA får sin första afroamerikanska presidenten.

Läser just nu
The Hunger Games by Suzanne Collin
The Hunger Games by Suzanne Collin
Arkiv
Translate my blog
Följ med Bloglovin
bloglovin